I wanna call you mine, wanna hold your hand forever

Har tänkt på att allt jag skriver är ganska deprimerande. Man drar inte på smilbanden i onödan när man läser min blogg direkt. Och så jävla depp är man väl ändå inte. Jag har så mycket att vara glad över som jag missar ibland. Så många fina människor runt om mig. Det är bara jag som kan ändra mitt sätt att se på saker och ting. Har inga humörsvängningar i huvudtaget va.... NÄÄÄ. Kanske borde söka hjälp eller dylikt. Snart ska jag åka till den människa som får mig lycklig om det så är en grå måndag eller solig lördag.