Ny blogg

Har du också tänkt i panik att imorgon tar jag tag i mitt liv?

"Kolla på köksbordet när du vaknar. Puss"

Han är så jävla fin. 

Fan. Fanfanfanfan.

Just to get close to you

Alltså. Turkiet. Det va helt underbart. Jag har knappt återhämtat mig än. Träffat sjukt mycket nya människor från alla världens håll. Vi har skrattat tills vi gråtit, åkt motorcykel med blomkransar i håret, sprungit barfota genom staden, beställt in för många flaskor rose på restaurangerna, knäppt selfies med poliser, smugglat in oss på hotell, hängt vid stranden med Stockholms roligaste killar, gömt oss under solhattar, dansat runt lyktstolpar, blivit kära på ett vattenland, druckit vin i hamnen. Världens bästa resa utan tvivel. 

Nu har vardagen kommit tillbaka och jag jobbar, dricker kaffe och är halvt sambo med Emelie och Josefine. Jag trivs liksom. Även fast de veckor jag vart hemma har vart de mest oklara veckorna detta år så är det okej. Människor försvinner för att det sedan ska komma in nya människor i ditt liv. 

Vi är inte såna som i slutet får varandra

Jag ville bara så himla jävla jättegärna att det skulle funka nu.

It's always better when were together

Har haft världens bästa vecka tillsammans med W som har vart hemma i Sverige med mig. Har somnat i hans famn varje natt och vaknat till hans kyssar i nacken. Nu är han tillbaka i Oslo och jag är här. Tom, liksom. Ni vet när ni vill vara med någon, mer än allt på jorden, men det är helt omöjligt? That shit. Han ska iallafall komma hem när jag fyller år. Då ska vi äta tårta och pussas igen och hoppas att dom dagarna tillsammans kan fylla de tomrum som blir mellan gångerna vi ses.

Om 6 dagar åker jag till Turkiet med mina två bästa vänner. I 2 veckor. 14 dagar av sol, bad, skratt och drinkar. Kunde inte längta mer. Nu vill jag bara sova igenom den här helgen så vi åker någon gång. 

Idag åkte jag hem till Ockelbo för första gången på jag vet inte hur länge. Har umgåtts med Petter och mamma hela dagen. Fikat med mammas vän och ätit middag i Petters nya lägenhet. Bästa dom. 

Och jag är kär. 

Och jag är glad.

Det blir ju bra det här.

Det blir ju så jävla bra det här.

Mitt liv den senaste tiden:

I believe we'll make it through if you stand by me

Gissa vem som är starkast i världen och övervann sin cancer?
Gissa vem som kommer få sitta med mig i sommarsolen hemma med mig?

Jo, min mamma. Min vackra helt otroliga mamma.

 

Denna lycka. Inget annat spelar någon roll längre. Det är bara du mamma.

 

And after all that you'll go somewhere new. And you'll meet people who make you feel worthwhile again.

han. vi kysstes i parken, drack vin ur platsmuggar, höll handen genom stan, räknade stjärnor från en takterass, grillade på altanen till skithög musik, låg under täcket och svor över hur långt det är mellan oss fast vi just då är så nära, drack öl på en finrestaurang i klänning och kavaj, lät solen kyssa vårt ansikte medan vi åt jordgubbar, kollade på Titanic och jag somnade varje natt på hans bröst.

han kysste mig hejdå på stationen och bad mig att inte glömma honom. hur skulle jag kunna göra det. hur kan han va så dum och tro det. fina W.

Solstrålar.

4 dagar tills han står framför mig igen. 14.24 på fredag. Jag spricker av längtan.

Ur mitt fotoalbum

Already home

When life takes its own course

Sometimes we just don't get to choose

I'd rather be there next to you

Hjärtat växer också med åren.

Sover med min bestie i hennes nya lägenhet inatt. Vi har lagat god mat och tagit en promenad och pratat om sommaren. Jag hamnar i balans igen när jag är med henne. 

Och jag kan inte fånga dig för jag vet att hela stan vill ha dig

Fantastisk helg med mina tjejer. Avslutade helgen med söndagshäng och tecknad film hos Kim. Känner ni hur dagarna bara springer förbi? Idag är det 59 dagar kvar tills jag är i underbara Alanya igen. Och om 12 dagar får jag hålla om honom som mitt hjärta skriker efter. I lördags när jag vaknade hade jag en bokad biljett till Oslo och ett meddelande "nu är det klart, snart ses vi igen." Så jävla fin är han. När jag kommer hem därifrån packar vi om väskan och drar ut till Emelies stuga med ett härligt gäng. Kommer bli fantastiskt. 

Nu måste jag sova, kort dag på jobbet imorgon men kommer vara mer död än levande. Puss.

Vad vore livet om inte du fanns, mamma.

Idag har varit en tung dag. Att sitta med en läkare som formar läpparna till tumör och cancer har jag sett på film, men inte framför mig och med en hand på min mammas knä. Hon förklarar hur dom ska operera bort den och vilka risker som finns. Att dom är tvungen att ta bort halva bukspottskörteln. Men om det går vägen så blir hon cancerfri och får sitta med mig i sommarsolen hemma i vårt hus. 

Och det är allt som jag bryr mig om.

Det är att få vakna hemma och veta att du är där mamma. 

När allt annat är så grått.

Om 17 dagar får jag hålla om dig igen.